Vad är det med söndagar? Ofta på söndagar önskar jag, innan jag knappt klivit ur sängen, att dagen ska vara över så att jag kan få gömma mig under täcket igen och vänta på att en ny dag ska börja. Hela söndagen går åt till att med gråten i halsen tycka att allt känns trist. Men varför?? Jag vet inte. Vet bara att jag för tillfället verkligen ogillar söndagar.
Lilla syster J tipsade mig att anstränga mig lite extra för att få kroppen och själen att fatta att det fortfarande är helg på söndagar. Hon och hennes kompis har gjort det till söndagstradition att köpa massor med härligt godis och tillsammans se på söndagsfilmen på TV klockan nio. Jättebra idé! Inte nog med att själva filmkvällen förgyller dagen, dessutom kan de ju ägna sig åt att se fram emot den hela dagen! Och jag försöker...
Igår var det söndag. Värre än vanligt eftersom hela världen var grå och kall utanför fönstret! Fram emot kvällen tog sig dock dagen något. Jag börjar förstå att jag är väldigt känslig vad det gäller vädret, särskilt på våren och sommaren. Så när solen tittade fram tog vi oss ut och lapade solsken, Sessan och jag. Men ändå hade jag en oförklarlig klump i halsen! Blä.
Idag är det måndag, och gråten lyser med sin frånvaro! Nästa söndag kommer min fina fina vän på ett mycket efterlängtat besök, så jag tror och hoppas att nästa söndag blir lika härlig som en måndag ;) ! Och sen vänder det. Sen kommer jag att längta efter söndagar!
